- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
279

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

De språkade länge, utan att en enda gång
nämna Antek eller Jagna, båda aktade sig att
röra vid dessa ömma punkter. Då Hanka efter
någon timme beredde sig att gå, sade gubben
åt Jozia att göra i ordning ett par duktiga knyten
med allahanda, och Witek fick lov att frakta
dem på en kälke, för hon orkade inte bära själv.
Vid avskedet gav han henne ytterligare ett par
gulden till salt och sade:

— Kom oftare, varenda dag om du vill. En vet
inte vad som kan hända mig, och då vore det bra
att du vaktade huset, Jozia är dig inte avog.

Därmed gick hon. Under hemvägen voro hennes
tankar så upptagna av svärfaderns ord att hon
knappt hörde på Witek, som viskande berättade,
att fogden och befallningsmannen vareviga dag
kommo och sökte förmå gubben till försoning
med Jagna; ja, till och med hos hans vördighet
hade husbond varit tillsammans med Dominikowa,
och i går hade hon och han suttit och resonerat
ända till sent på natten. Han trattade ur sig allt
vad han visste bara för att ställa sig väl med
henne.

Hemma i stugan fann hon Antek ännu kvar.
Han satt vid fönstret och lagade en stövel och
tittade inte ens åt henne; men då han fick se
Witek med knytena, utbrast han harmset:

— Du har varit ute och tiggt, kan jag se.

— Ja, när som jag har blivit en tiggerska, måste
jag väl leva av folks barmhärtighet.

Då Witek gått, släppte han sin vrede lös.

— Har jag inte förbjudit dig att gå till far?

— Han kallade själv på mig, därför gick jag,
han gav mig självmant, och därför tog jag emot.
Skall vi kanske svälta ihjäl, barnen och jag, för
att du inte frågar efter oss?

— Bär genast tillbaka det där, jag behöver
ingenting av honom! röt han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free