- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
280

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

— Men jag och barnen behöver.

— Bär tillbaka det, säger jag, annars gör jag
det själv och stoppart i halsen på honom, så han
storknar av sina nådegåvor! Hör du vad jag
säger — annars slänger jag ut’et alltihop!

— Försök bara, så får du väl se! väste hon
och fick tag i mangelbrädan, beredd att försvara
sig och sitt till det yttersta, och så vild var hennes
uppsyn att han ryggade tillbaka, handfallen över
detta plötsliga trots.

— Du har låtit köpa dig billigt — med en
brödkant som en ann hund, mumlade han mörkt.

— Och du har sålt dig själv och oss ändå
billigare — för Jagnas kjortel! skrek hon
besin-ningslöst. Han for baklänges som om hon stött
en kniv i honom, inen Hanka hade med ens blivit
som från sina sinnen. Minnet av vad hon fått
lida överväldigade henne, och hon brast ut i
en ström av förebråelser och länge tillbakahållna
anklagelser. Allt ont han gjort drog hon fram,
varenda minsta sak, hon gick lös på honom som
med slagor, och om hon kunnat hade hon väl
slagit ihjäl honom på stället.

Han blev förfärad över hennes ursinne, böjde
sitt huvud och visste inte vad han skulle svara.
Hans vrede dunstade bort, och en bitter, naggande
blygsel fick sådan makt med honom att han ryckte
till sig mössan och rusade på dörren.

Länge kunde han inte begripa vad som flugit
i henne och bara drev i väg som en agad hund,
rätt fram, utan en tanke i huvudet — som han
för resten gjorde alla dar.

Alltsedan den där rysliga stunden, då branden
bröt ut, hade han varit som ifrån sina sinnen.
Han gick inte i arbete, fast mjölnarn flera gånger
skickade bud på honom, han bara drev omkring
i- byn eller satt på krogen och söp och sinnade
på blodiga hämndplaner. Det var det enda han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free