- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
281

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

hade tanke för, inte ens misstanken att han ställt
till branden frågade han efter.

— Om bara nån ville säga mig det rätt i synen,
om bara nån gjorde det! sade han till Mateusz på
krogen och så högt att folk skulle höra det.

Han sålde sista kvigan åt juden och söp upp
henne i sällskap med sina supbröder, för han hade
slagit sig i slang med de sämsta i byn, sådana
som Bartek Kozlow, Filip från andra sidan
dammen, mjölnarns Franek och Guibaspojkarna, de
värsta rackama av allasammans, som jämt drevo
omkring i byn som vargar och lurade på vad de
kunde lägga vantarna på och byta ut mot
brännvin hos juden. Men Antek kvittade det lika
hurudana de voro, bara han fick sällskap; de svansade
också för honom, för visserligen klådde han dem
ju ibland, men ofta bjöd han på ett kvarter, och
mot andra försvarade han dem.

De drevo också sådant ofog i byn, ställde till
sådana slagsmål och krakel att det varenda dag
ingick klagomål över dem till fogden, ja till själva
hans vördighet.

Mateusz varnade honom, men förgäves, också
Klemb besvor honom av ren vänskap att han
skulle stadga sig och inte störta sig i fördärvet,
men lika fåfängt — Antek ville inte höra på dem,
lät inte säga sig, han blev allt oregerligare,
började supa allt värre och for numera ut i hotelser
mot hela byn.

Så rullade han då som från en brant rätt ner
mot fördärvet, utan att fråga efter något eller
någon, och byn höll stadigt ögonen på honom,
för om det ock berättades olika om den där
branden, så ökades i alla fall harmen mot. honom,
då man såg hur han bar sig åt. Dessutom eggade
smeden i all tysthet upp sinnena, och småningom
började även gamla vänner dra sig för honom,
veko ur vägen för honom på långt håll. och voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free