- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
282

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

de första att racka ner på honom. Det frågade
han förstås litet efter, förblindad som han var
av sitt hämndbegär. Bara för det levde han och
underblåste det inom sig som en brand man vill
få att slå ut i ljusan låga.

Som på trots hade han till råga på allt fortsatt
sitt hymmel med Jagna. Gud vet vad det var
som drog honom till henne — kärlek eller något
annat? I Dominikowas lada hade de sina möten,
i hemlighet för modern förstås, men Szymek
hjälpte dem beredvilligt, i hopp att Antek till
tack skulle hjälpa honom att få Nastka.

Jagna kom motvilligt och bara för att hon
inte tordes annat — kärleken hennes hade liksom
alldeles slagits sönder och samman av mannens
prygel, som hon ännu bar svidande märken efter.
Men lika rädd var hon för Antek, ty han hade
hotande sagt ifrån att om hon inte kom ut till
honom närhelst han kallade, skulle han mittpå
ljusa dagen kliva in i stugan och prygla upp
henne lika grundligt som Boryna gjort.

Det är ju så, att med den man onda vägar
gått, till den har man aldrig brått, men genom
sitt hot tvang han henne att komma vare sig
hon ville eller inte.

Snart blev det emellertid annorlunda. Redan på
skärtorsdagen kom Szymek springande till krogen,
drog Antek bort i en vrå och talade om att Jagna
och gubben nu hade försonats och att hon redan
flyttat tillbaka till honom.

Det svartnade för Anteks ögon som om någon
dängt honom med en stör över hjässan. Han hade
träffat henne senast i går i skymningen, och inte
ett ord hade hon nämnt om detta.

Hon förteg det för mig, tänkte han. Hjärtat
blev som brinnande eld i honom, och knappt hade
det börjat skymma, förrän han gav sig i väg
till faderns stuga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free