- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
284

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

vid sidan om altaret med en bok i handen och
såg gång efter annan strängt på honom.

Orgeln brusade mäktigt, och hela församlingen
sjöng. Ibland bröts sången av, orgelspelet
dämpades, och liksom från himlen hördes uppifrån
läktarn klockarns gråtmilda, hackiga röst, som
föreläste betraktelserna över Kristi pina.

Antek hörde ingenting, han hade helt förgätit
varför han kommit och var han var. Sången grep
honom ända in i själen, tonerna smekte och
vaggade honom så att han domnade bort liksom,
det blev allt stillare omkring honom, han tyckte
sig sjunka och flyga in i ett stort ljus.

Men var gång han kom till sans och öppnade
ögonen, mötte han prästens blick, som oavvänt var
häftad på honom, ty Antek var huvudet högre
än andra och lätt att få sikte på. Blicken var så
genomborrande att Antek vände bort sitt tunga
huvud, och i samma nu glömde han allt på nytt.
Men plötsligt vaknade han upp.

På korset han naglats, himmelens Gud, vår Frälsare huld,
o mänska, betänk och begråt all din synd och skuld.

Hela kyrkan sjöng, som ur en enda
övermänsklig strupe frambröt detta rop så mäktigt i sin
klagan, så skärande i sin jämmer att murarna
bävade. Det gick ett svall genom menigheten, den
reste sig från sitt knäfall, och med samfälld röst,
med all sin själ, med hela sitt snyftande hjärta
sjöng den botpsalmen till ända.

Ännu länge sedan den tystnat dallrade klagande
ekon genom kyrkan, ett sus av suckar,
snyftningar och brinnande böner.

Gudstjänsten pågick ännu en god stund, men
nu hade Antek blivit alldeles klarvaken igen.
Dvalan var bortblåst, men en tung beklämning hade
kommit över honom, och om han inte blygts skulle
han ha givit fritt lopp åt tårarna, som trängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free