- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
285

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

honom i ögonen. Han ville just gå sin väg utan
att invänta slutet, då orgeln plötsligt tystnade,
prästen steg fram för altaret och började
förkunna Guds ord.

Folket trängde sig framåt, så att det var inte
tanke på att kunna komma ut, inte ens röra sig
kunde han, där han stod pressad mot gallret.
Det hade blivit så tyst i kyrkan att man tydligt
kunde höra vart prästens ord. Han förtaide om
Jesu pina, och då han slutat, började han varna
för synden med hotfullt sträckta armar och under
det han alltemellanåt såg på Antek, som stod
mitt framför honom och inte kunde slita ögonen
ifrån honom, som trollbunden av prästens
flammande ögon.

Från den tätt packade, andäktiga åhörarskaran
började det höras en och annan snyftning, kvalda
suckar, sakta framstönade: »Herre Jesus!» Och
prästen talte allt mäktigare och strängare ord,
han föreföll att växa och bli jättestor, hans ögon
sköto blixtar, han sträckte upp armarna, och hans
ord föllo som stenar på hjässorna och brände
hjärtana som glödgat järn. Ty nu hade han
börjat förehålla dem alla förseelser och överträdelser
de gjorde sig skyldiga till: deras förhärdelse i
synden, deras förgätenhet av Guds bud, det
evin-nerliga kivet och slagsmålen och dryckenskapen.
Och han talade så brinnande att själarna vredo
sig i vånda över sin syndfullhet, hjärtana
snyftade av ruelse, och gråt och suckan började susa
som fallande dagg. Plötsligt böjde prästen sig
fram mot Antek, och med dånande stämma
riktade han sitt tal mot vanartiga söner,
mordbrännare hos egna fäder, förförare och syndare så
förhärdade att de skulle undgå varken den eviga
elden eller timliga straff.

Hela menigheten greps av förfäran,
förstummades och höll andan, och som hagel smattrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free