- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
287

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

han sprang som en vansinnig, i namnlös skräck
och fasa.

— Det här var det värsta av allt! viskade han
till sist och stannade. Han hade rätt! Han hade rätt
i vart ord!

— Jesus, Jesus! brast han plötsligt ut och tog
sig med händerna om huvudet, ty med ens hade
han sett och förstått sin synd så klart att det
kändes som om blygseln skulle slita hans själ
i stycken.

Länge blev han sittande under ett träd,
stirrade ut i natten och lyddes till det sakta, hemska
.nynnandet i skogen.

— Det är han som har vållat alltihop, det är
han! började han ropa, och ett raseri av vrede
och hat kom över honom, allt gammalt groll
vaknade upp, alla vilda hämndplaner skockade
sig samman och välte fram inom honom som
jagande moln på himlen.

— Han skall få, han skall få! tjöt det förbittrat
i honom, och han flög upp och rusade tillbaka till
byn.

Kyrkan var redan stängd, i stugorna lyste ljus,
och på vägarna stötte han ideligen på folk, som
stodo i grupper och resonerade trots regnet och
kylan.

Han styrde stegen till krogen, såg genom
fönstret, att där var fullt hus, men trädde ändå
oförfärat in, och som om ingenting hänt gick
han rakt fram till största klungan och ville hälsa
på sina bekanta. En och annan räckte honom
handen, men de övriga spridde sig åt alla håll
och lämnade skyndsamt krogen.

Innan han visste ordet av, var han så gott
som ensam därinne. En tiggargubbe satt kvar
borta vid spisen, juden bakom sin disk.

Han begrep, att det var han som jagat alla
på dörren, men också det svalde han och be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free