- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
288

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

ställde sig en sup. Strax därefter gick han dock,
utan att ens ha tömt glaset.

Planlöst började han driva runt dammen,
stirrande på ljusstrimmorna, som genom fönstren
föllo ut på den vita snön och blänkte i vattnet
på isen.

Han hade mjuknat igen, och en obeskrivlig
tyngd lade sig över hans hjärta, han kände sig
så ensam, så eländig och olycklig, kände ett
sådant behov att klaga sin nöd, få tala med
människor, åtminstone få sitta vid en härd, att
han steg in till Ploszkas, första stugan i raden.

Alla voro inne, men vid hans inträde sprungo
de förskräckta upp, inte ens Stach visste vad
han skulle säga.

— Ni tittar på mig som om jag hade mördat
nån, sade han sakta och gick in i nästa stuga,
Balcereks, men också de togo iskallt emot
honom, mumlade något och bjödo honom inte ens
att sitta ner.

Han tittade in ännu på några andra håll, men
överallt var det likadant.

Liksom för att inte bespara sig någon smärta,
någon förödmjukelse gick han slutligen till
Mateusz. Han var inte hemma, men gamla
Golem-bowa gav sig utan vidare till att ösa över honom
med ovett och köra honom på dörren som en
hund.

Inte ett ont ord svarade han, ty all vrede och
allt medvetande om vad som vederfors honom
voro som borta. Han släpade sig långsamt vidare
i natten, gick dammen runt och stannade ibland
och såg på byn, som låg där sjunken i mörkret
men angavs av ljusen i fönstren. Han stirrade så
häpen som om han aldrig sett den förr, den omgav
honom på alla sidor med sina mot marken lutande
hus, stängde hans väg överallt, så att han liksom
inte kunde röra sig, inte komma ur denna ring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free