Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Det led mot vår. Den ruskiga marsmånaden
löpte fram, och ett riktigt hundväder var det,
blött, kallt och dimmigt. Dag efter dag föll
snö-blandat regn, dag efter dag kom det sådana
störtskurar att man jämnt och nätt tordes sticka ut
näsan, dag efter dag välte sig smutsiga
moln-skockar över slätterna och förkvävde så allt ljus
att en tung, dyster skymning hängde över jorden
från gryningen till kvällen. Tittade solen någon
gång fram ur det gråa var det bara för ett Ave;
innan själen hunnit fröjda sig åt skenet, bredde
sig nytt mörker över världen, nya stormilar tjöto,
nya störtskurar smattrade. Det var dagar just
att likna vid en nersmord, smutsdrypande och
hutt-rande landsvägsstrykare.
Folket var så utledset vid busvädret så det
kan inte beskrivas. Enda trösten var, att härdade
man ut ännu en vecka eller två, så skulle väl
våren få övertaget och löna en för allt. Men tills
vidare öste regnet ner, det droppade genom taken,
det sipprade sig in- genom väggar och fönster,
det kom från alla håll, så att man visste sig
ingen råd för vatten till sist. Det kom spolande
utifrån åkrarna, det fyllde alla diken, rann i floder
på vägarna, det översvämmade gårdarna och stod
som smutsiga pölar i förstugorna. Som snön och
isen smälte undan för undan och regnandet
fortsatte oavbrutet, gick kälen fort ur jorden, och
på sina ställen åt södersidan till bildade sig sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
