- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
291

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

träsk att man måste lägga ut bräder utanför
stugorna och göra bryggor av hahn över till grannas.

Nätterna voro också svåra att stå ut med,
regn-plaskande, fulla av oljud och läten och så
kolmörka som om allt ljus hade slocknat för
all evighet. I de flesta stugorna brydde man sig
inte ens om att tända lyse om kvällarna, utan
gick och lade sig i skymningen, så olustig kände
man sig. Endast i stugorna där spinnerskorna
kommo tillsammans -lyste det ur fönstren, och
därifrån hördes också de sakta tonerna av Bittra
klagan och andra sånger om Kristi pina,
ledsagade av blåstens vin, regnskvalet och suset i
träden, som vräkte sig mot staketen.

Hela Lipce låg som begravet i blötan, det var
knappt man kunde skilja stugorna från de
genomsura fälten och den regngrå luften, det var knappt
man urskilde dem i de smutsgrå töcknen, där de
lågo tryckta mot jorden drypande våta, svartnade
och eländiga, och fält, apelgårdar, vägar och
himmel voro som en enda grå vattenmassa, som
man såg varken början eller slut på.

Till på köpet var det otäckt kallt, och sällan
syntes en människa till ute på vägarna. Regnet
smattrade, blåsten sopade, trädstackarna riste, allt
var beklämmande, allt var öde och hela byn
som utdöd. De enda levande ljud som hördes
voro något kritters råmande vid den tomma
krubban, litet hönskackel och skränet från gåskarlarna,
som man skilt från de ruvande gässen.

Som dagarna blevo allt längre, fick man allt
svårare att fördriva tiden, ty ingen hade något
att göra. Några stycken arbetade vid sågen, några
stycken körde timmer åt mjölnarn, men de övriga
sutto och hängde hemma i stugorna eller tittade
över till grannas för att få dagen att gå. En och
annan av de äldre tog sig för att laga plogarna,
göra i ordning harvar och andra redskap till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free