- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
292

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

våren, men det gick trögt och olustigt, ty alla
voro uppledsna på det eviga regnandet och drogos
med svåra bekymmer. Höstsäden led nämligen
svårt av de kalla regnen, och på sankare sträckor
tycktes den ha gått alldeles ut. För mer än en
var kreatursfodret slut och svälten stod för
lagårdsdörren, hos andra hade potatisen frusit, hos
ännu andra hade det blivit sjukt i stugan, och
hos många artade det sig till den vanliga nöden
fore nya skörden.

I mer än en stuga bestods endast ett mål lagad
mat om dagen, och salt var enda sovlet. Allt
oftare vandrade man i väg till mjölnarn för att
få sig ett mått mjöl mot ett släpigt dagsverke,
för mjölnarn var just en skinnare, och ingen hade
en slant i huset eller något att fara och sälja
i stån. Det fanns också de som gingo till juden
på krogen och tiggde, att han skulle lämna dem
om så bara en nypa salt, ett kvarter korngryn
eller en limpa på krita.

Det är så det, när magen knorrar, måste
skjortan tiga.

De som hade det svårt voro många, och
förtjänst fanns ingenstans att få, gårdsägarna själva
hade ingenting att göra, godsherrn hade svurit,
att han inte skulle låta någon från Lipce förtjäna
en styver på timmerkörning, och det stod han vid
trots att hela massor varit hos honom och bett.
Intet under alltså att det var en sådan nöd hos
dagsverkama och de fattigare gårdsägarna, att
mången tackade Gud, om han hade åtminstone
potatis och salt och sina bittra tårar till sovel.

Intet under heller att allt detta myckna förde
med sig jämmer, ofrid, trätor och slagsmål.
Varenda en slet ont, gnagdes av bekymmer för
morgondagen och begagnade förstås alla tillfällen
att låta andra umgälla vad han fick dras med.
Det var ingen ände på skvaller, käbbel och split.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free