- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
293

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

Till råga på allt elände kommo också allahanda
sjukdomar, som för resten vanligt är på
efter-vintern, då onda dunster stiga upp ur den blöta
jorden. Först kommo kopporna, och som höken
ibland gåsungarna så foro de fram bland barnen,
och även några stycken äldre togo de. Fogdens
två yngsta kunde inte ens de tillkallade doktorerna
rädda, utan det blev att bära ut dem på
kyrko-gårn. Sedan kommo hetsiga febrar och andra
sjukor över de äldre, så att i vartannat hus låg
någon och stönade, tittade åt prästens knut och
satte sitt hopp till Guds barmhärtighet.
Domini-kowa fick ränna som en skottspole, men hann
inte med alla sjuka ändå. Som dessutom korna
började kalva och stunden kom också för åtskilliga
av kvinnfolken, så blev det en allt värre villervalla.

Allt detta gjorde, att folket allt otåligare började
vänta på våren, ty alla hade för sig, att bara snön
smälte, jorden tinade upp och torkade och solen
började värma, så att man kunde ge sig ut på
åkern och plöja, så skulle nöd och bekymmer ta
en ända. • ;

Men alla tyckte att våren kom senare i år än
andra år. Det öste ner alltjämt, kälen gick
långsammare ur jorden, vattnet var trögare att rinna
av och, det värsta av allt, korna fällde ännu inte
luggj vilket betydde att vintern skulle komma att
hålla i. ! \

Blev det någon gång en stunds uppehållsväder
och solsken, började det genast myllra utanför
stugorna. Med näsorna i vädret stirrade folk
längtansfull upp mot himlen och försökte se, om det
inte artade sig till ett riktigt väderleksskifte,
gamlingarna kommo linkande ut för att värma lederna
vid stugväggen, och alla barn i byn sprungo
gastande ut på vägarna som fölungar utsläppta på
första vårbetet.

Vad fröjd i sådana stunder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free