- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
295

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

Människorna blevo stående på gårdarna, och
kisande med ögonen i solskenet sågo de
glädje-strålande ut över den solskensbadade byn, där
fönsterrutorna brunno som eld. Kvinnfolken
språ-kades vid från apelgård till apelgård, rösterna
hördes över hela byn. De berättade varann, att
någon just hade hört lärkan och att på
poppel-vägen hade det synts ärlor. En hade sett en rad
vildgäss högt uppe under skyn, och halva byn
måste tvärt ut på vägen och titta; sedan berättade
en annan, att storkarna redan slagit ner på ängen
bakom kvarnen. Ingen ville tro det, för man
var ju bara i mitten av mars. En, det var visst
Klembs ena pojke, kom med den första violen och
sprang från stuga till stuga med den, och alla
beskådade den bleka lilla blomman med sådan
andakt som om den varit något riktigt storheligt
och märkvärdigt.

Så narrade då denna förrädiska värme folk till
att tro, att våren nu var kommen och att de snart
skulle kunna ge sig ut på åkern och plöja. Dess
ängsligare tittade de upp mot den plötsligt
mulnande himlen och dess större blev sorgen, då
solen gömde sig, en kylig vind började blåsa,
ljuset slocknade, jorden förmörkades och ett fint
regn började dugga. Sedan på kvällen blev det ett
sådant snöglopp, att efter ett par paternoster låg
åter ett vitt täcke över by och marker.

Allt vände åter till det gamla så snabbt, att
under de nya dagarna av regn, snöglopp och
sörja tyckte mer än en, att de där
solskenstimmarna bara varit en snabbt förgången dröm.

Så gick tiden, uppfylld av sorg och glädje,
bekymmer och förhoppningar, och historien med
Antek, Borynas äktenskapliga liv, det ena och
andra dödsfallet och litet av varje annat som
hänt — alltihop sjönk till botten av minnet som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free