- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
297

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

skulle han då börja nu i mitten av mars, då kälen
höll på att gå ur jorden och träden började sava ?

Att det arbetades i skogen det visste man ju,
men alla visste också, att det var med
avbark-ningen av timret.

Han må nu ha varit hurdan sotfn helst
godsherrn, men dum höll honom ingen för. Och dum
vore väl den som gav sig till att fälla timmer i
mars.

Man visste inte vem som hade spritt ut ryktet.
Emellertid blev det en uppståndelse i byn, dörrar
smällde, fötter plaskade i smutsen, folk sprang
från stuga till stuga med nyheten, stannade på
vägarna för att prata om den, samlade sig på
krogen för att resonera och fråga ut juden. Men
den uslingen bara bedyrade att han ingenting
visste. Här och var hördes redan gorm och
hotfulla ord, kvinnfolken lipade, upphetsningen växte
med var stund, oro och vrede bemäktigade sig
hela byn.

Gubben Klemb gjorde slag i saken. Fast det var
ett Herrans väder, lät han sina pojkar rida i väg
till skogen för att ta reda på hur det var.

De blevo länge borta, och det var inte en stuga,
där inte någon stod och kikade bortåt vägen där
de skulle komma. Men det blev mörkt, och ännu
syntes de inte till. Det lade sig en stämning av
återhållen men hotfull oro över byn, som en
stickande rök fyllde vreden alla sinnen, ty inte ville
man riktigt tro på nyheten, men man kände sig
ändå viss om att den skulle komma att bekräftas,
och den ene som den andre svor dyra eder, smällde
i dörrarna och gick ut på vägen för att se efter om
de inte kommo...

Kozlowa hetsade upp folket allt vad hon kunde,
rände omkring och rantade och bedyrade vid alla
helgon för vem som ville höra på, att hon med
egna ögon sett, att de redan hade fällt minst en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free