- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
298

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

femton morgen bondeskog. Till vittne tog hon
Jagustinka, som hon på sista tiden blivit fasligt
sams med. Käringen höll med förstås, som alltid
belåten när något var på tok, och sedan hon
passat på tillfället att snappa upp allahanda
nyheter i stugorna, gick hon till Boryna med dem.

Där hade de just tänt lampan i drängstugan,
Jozia och Witek skalade potatis, och Jagna styrde
med kvällssysslorna. Gubben kom in en stund
efteråt, och Jagustinka började ivrigt berätta
honom allt och bredde förstås på bra.

Han svarade ingenting, sade bara till Jagna:

— Tag spaden och gå ut och hjälp Pietrek,
vattnet måste ledas ut ur apelgården, annars kan
det rinna ner i potatisgropen... Hör du inte
vad jag säger! Raska på! röt han.

Jagna muttrade något, men han hutade åt henne
så att hon sprang ut med en fart. Själv gick han
också ut på gården för att övervaka, och gån g på
gång hördes hans vreda röst än i stallet, än i
lagårn, än vid potatisgropen.

— Är han jämt så där ilsken av sig? frågade
Jagustinka och började blåsa på elden.

— Jämt, svarade Jozia och lyddes förskräckt.

Så var det. Ända från försoningen med hustrun,

som han samtyckt till så fort att det förvånat
folk, hade han varit till oigenkännlighet förändrad.
Barsk och styvsint hade han ju alltid varit, men
nu var han hård som sten. Han lät Jagna komma
tillbaka och gjorde henne inga förebråelser, men
behandlade henne som en piga och tycktes inte
anse henne förmer än en sån. Varken hennes
försök att ställa sig in eller hennes fägring hjälpte,
inte heller de sura miner och litanior som
kvinnfolken bruka försöka ta bukt på karlarna med.
Han aktade så litet på det som om hon varit en
främmande människa och inte hans lagvigda
hustru, han brydde sig inte ens om vad hon hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free