- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
300

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

makten. Men för ett ont ord gav hon tio igen, för
var åthutning ställde hon till ett sådant oväsen
att det hördes över hela byn. Också iiade huset
blivit ett riktigt helvete. Det var som om båda
hade funnit en tillfredsställelse i sin elakhet. De
tävlade med varann i ondska, för att få se vem
som skulle få övertaget, och ingen ville vara den
första att ge sig.

Förgäves försökte Dominikowa mäkla fred
emellan dem, hon förmådde inte rå på agget och
bitterheten, som närda av alla ömsesidiga
oförrätter frodades som ogräs i deras hjärtan.

Borynas kärlek hade förgått som fjolårsvåren,
och kvar var endast minnet av hennes otro, en
brännande skam och en hätsk, oförsonlig vrede.
Jagnas sinne hade också förändrats, allt kändes
henne så tungt och svårt så inga ord kunna
beskriva det. Sin egen skuld besinnade hon inte
ännu, men straffet kände hon smärtsammare än
andra kvinnor, för hon hade ett känsligare sinne
och hade blivit bortskämd med ömhet, och så var
hon liksom alltigenom finare än andra.

Så led hon också, ja, Gud vad hon led!

Visst gav hon gubben sju för tu, gav aldrig
efter annat än nödtvunget, värjde sig så gott
hon kunde, men i alla fall tryckte oket allt tyngre
och smärtsammare på hennes nacke, och ingen
utväg såg hon. Många, många gånger ville hon
vända tillbaka hem till modern. Men gumman sade
alltid nej och hotade på köpet, att hon skulle leda
henne i grimma tillbaka till mannen.

Vad skulle hon taga sig till? Vad? När hon
nu inte kunde leva som andra kvinnfolk, som inte
nekar sig någon förnöjelse — med pojkar och
annat — lugnt härdar ut med att ha ett helvete
i stugan, var dag håller slagsmål med karlarna
sina och om kvällen försonade lägger sig och
sover med dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free