- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
303

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

Just nu var henne allt det där i tankarna. Hon
hjälpte till med att leda vattnet från
potatisgroparna ut på gården, men hon arbetade ovilligt,
bara för att hon var tvungen, alltunder det hon
lyddes till gubbens röst och med ögonen letade
efter honom på gården. Pietrek grävde så att
jordkokorna flögo och smutsen stänkte högt, hon
jämt så pass, att det skulle höras, och så snart
gubben gått in igen, drog hon förklädet över
huvudet och klättrade försiktigt över stättan till
Ploszkas lada.

Antek var redan där.

— Jag har väntat på dig i en timmes tid, sade
han förebrående.

— Du kunde ha låtit bli att vänta, ifall du
hade annat att göra, snäste hon och tittade sig
omkring. Kvällen var rätt ljus, regnet hade
upphört, och bara en kall, torr blåst kom svepande
bortifrån skogen och for susande genom
apelgården.

Han tryckte henne hårt intill sig och började
kyssa henne.

— Du luktar som en hel brännvinstunna, viskade
hon och vände med vedervilja bort ansiktet.

— Jag har tagit mig en tår. Menar du att jag
äcklar dig på något vis?

— Nej, å,det var ju bara brännvinet jag mente,
svarade hon i mjukare ton.

— Jag var här i går också, varför kom du
inte ut?

— Det var så kallt så, och för resten har
jag ju en hop att göra.

— Ja, det är sant, och så måste du förstås
kela med gubben och stoppa om honom, väste
han.

— Ja visst, han måtte väl vara min man, slängde
hon fram trotsigt och otåligt.

— Jagna, reta mig inte!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free