- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
305

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305

på ord av ömhet och tröst, som de ville men inte
förmådde uttala.

— Säg, tycker du om mig, Jagus? viskade han
sakta.

— Har jag inte sagt dig det så många gånger,
kommer jag inte när du vill? svarade hon
undvikande och pressade höften emot honom, ty det
hade lagt sig en tyngd över hennes hjärta och
hon ville gråta och be honom om förlåtelse för
att hon inte längre kunde älska honom.

Men han märkte genast, tonen kylde honom som
is, han skalv till av smärta, och hans hjärta
svämmade över av en bittert anklagande vrede.

— Du ljuger som en hund, alla har vänt mig
ryggen, och nu vill du förstås göra detsamma.
Du tycker om mig, ja, som en ilsken hund man
inte törs slå åt därför att han kan bitas, ja! Jag
ser tvärsigenom dig, jag känner dig och vet,
att om de ville hänga mig, skulle du vara den
första att räcka fram repet, om de ville stena
mig, skulle du kasta första stenen —, orden forsade
fram.

— Jantos! ropade hon förfärad.

— Håll mun, när jag talar, röt han hotfullt och
höjde den knutna handen. Det är som jag säger.
Och när det har gått så långt, då kvittar mig
också allting lika.

— Jag måste springa, de ropar på mig,
stammade hon och ville förfärad ta till flykten. Men
han grep henne om armen, så att hon inte kunde
röra sig, och fortsatte med hes, av hat och ilska
skälvande röst:

— Och en sak till skall jag tala om för dig,
för dum som du är begriper du’t inte av dig
själv, och det är att om det har gått så åt
helvetet med mig, så är det för din skull, för att
jag fick kärlek till dig — för din skull, hör du
det! Varför skämde prästen ut mig och körde mig
20. — Reymont, Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free