- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
307

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Ångesten för att han kanske aldrig mer skulle
komma tillbaka, förtvivlan, ångern, den plötsligt
återuppståndna forna kärleken — allt detta
överväldigade henne så att hon utan tanke på någon
försiktighet vände hem storgråtande.

På förstubron stötte hon ihop med Klembs
pojke, som bara stack in huvudet i stugan och
skrek:

— De fäller bondeskogen! och rusade vidare.

I ett nu hade nyheten spritt sig från stuga till
stuga som en vådeld och överallt tänt
bestörtning och harm. Dörrarna stodo inte igen för ett
ögonblick, så sprangs det i dem.

Nå, det var ju också en sak som angick alla
på det närmaste, så ödesdiger att hela byn
plötsligt blev stilla som om åskan slagit ner i den. Folk
smög sig omkring på tåspetsarna, talte viskande,
vägde vart ord, såg sig ängsligt omkring och
lyddes lurande.

Ingen dundrade och skrek, ingen gav sig över
eller hotade med hämnd, envar kände, att här
var det inte värt att komma med tandagnisslan
och käringgnäll, här gällde det att visligen
överlägga och fatta ett samfällt beslut.

Det var redan sent på kvällen, men ingen tänkte
på att sova, många läto kvällsmaten stå, glömde
bort kvällssysslorna, glömde allting och bara drevo
på vägarna eller blevo stående ute på gårdarna
och utefter dammen, och låga, ängsliga,
undertryckta viskningar ljödo genom mörkret som
bisurr.

Vädret var också lugnare, regnet hade upphört,
det hade till och med ljusnat litet. Över himlen
drevo molnen i stora flockar, och nere över
markerna drog en vass vind, så att jorden började
käla och de våta, svarta träden vitnade av
rimfrost. Fast dämpade hördes rösterna allt tydligare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free