Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
— Vi ger oss inte! Nej! skreko de så att
krogen bävade i sina fogar.
Detta hade ledarna bara väntat på. Mateusz,
Kobus, Kozlowa och sedan också andra till att
rusa fram på golvet och dundra och domdera och
hetsa... Snart genljöd hela krogsalen av skrän,
hotelser, förbannelser, fotstamp, knytnävsslag i
borden, det ursinniga folkets vilda larm.
Alla skreko, alla rasade, alla kommo med
förslag, de levde och larmade som en flock instängda
hundar, som vädra fiender utanför. Det var ett
förskräckande oväsen, den ene skrek ett och den
andre skrek emot, för arga voro alla och utom
sig över oförrätten, men enas kunde de inte, och
det fanns ingen, som förmådde få alla med sig
och ta ledningen.
Man samlade sig i klungor, och i var klunga
var det någon gaphals som skrek värre än de
andra, och tvärsigenom myllret snodde sig
uppviglarna och slängde in ett ord där det behövdes.
Till sist var det ingen som hörde vad någon
annan sade, alla skränade på engång.
— Halva skogen har de fällt och såna ekar,
så fem karlar kan inte ta om dem!
— Klembs pojke såg det, Klembs pojke!
— De fäller nog resten också, var säkra på
det, de kommer minsann inte och ber er om
lov, gastade Kozlowa och trängde sig fram till
krogdisken.
— De har alltid skinnat folket allt vad de
nånsin kunnat.
— När ni är såna dumma får, så motar de er
förstås vart de vill!
— Vi ger oss inte, vi ger oss inte! Vi går
ut hela högen och motar av dem och tar tillbaka
skogen.
— Vi slår ihjäl de rackarna!
— Vi slår ihjäl dem! skränade alla, och åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
