- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
311

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311

igen sträcktes nävarna hotande i vädret, det blev
ett larm så det var förskräckligt, hela massan sjöd
av raseri och hämndbegär. Då det blev stillare
igen, skrek Mateusz borta vid krogdisken till sitt
anhang:

— Alla sitter vi så trångt som i ett nät, för
överallt är det herrgårdar, på alla sidor står de
som väggar kring byn och kväver oss. Vill en
släppa en ko på bete utanför byn — tvärt råkar
en på herrgårdsmark, släpper en ut en häst —
herrgårdsmark på andra sidan renen, en kan inte
kasta en sten, för då faller den ner på
herrgårdsmark ... och tvärt blir det beslag, rättegångar
och straff.

— Just! Just! Är det en bra äng, som ger
två höskördar, då är den herrgårns förstås, de
bästa åkrarna är herrgårns, skogen är herrgårns,
allt! instämde andra.

— Och folket det får sitta på sandbacken och
värma sig med dyngan och hoppas på Guds
barmhärtighet.

— Vi tar igen skogen, vi tar igen jorden! Vi
skall ha vad som är vårt!

Så fortsatte de både länge och väl att väsnas
och domdera. Det var sannerligen en både
långvarig och het stämma, och somliga måste därför
styrka sig med en sup, andra drucko öl för att
svalka sig, och ännu andra erinrade sig sin
försummade kvällsvard och ropade på bröd och sill.

Men när de fått litet mat och dryck i sig, lade
sig den stora hettan, och de började småningom
skingras utan att ha beslutit något.

Mateusz, Kobus och Antek, vilken senare nu
länge stått ensam och fundersam i ett hörn, styrde
kosan till Klembs. Där funno de alla gårdsägarna
ännu församlade och gjorde upp något med dem
för morgondagen, varefter allasammans stillsamt
gingo var och en till sitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free