- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
312

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

Det var redan sena natten, ljusen hade släckts
i stugorna, och tystnad sänkte sig över byn. Ibland
skällde en hund till, ibland kom en vindstöt farande
så att de frusna träden liksom ilsket foro på
varann i mörkret och sedan susade länge och
ängsligt. Det frös duktigt på, gärdsgårdarna
vitnade av rimfrost, men så där strax efter midnatt
gömde sig stjärnorna, och det blev ett hemskt
mörker... Hela byn sov, men det var en orolig
och feberaktig sömn. Än började ett barn sakta
gråta, än vaknade någon badande i svett och så
full av ångest att han måste styrka sig med en
bön, än åter väcktes folk av några läten och
sprungo upp för att se om det var tjuvar, ven
skrek till i sömnen och talade sedan om att maran
ridit honom, på ett annat håll tjöto hundarna så
jämmerligt att hjärtana började skälva av hemska
aningar och farhågor...

Den långa natten släpade sig trögt fram och
spann in själarna i ångest, oro och feberdrömmar.

Knappt hade det dagats så pass att man såg
handen för sig och folk började slå upp ögonen
och lyfta på de sömntunga huvudena, förrän Antek
sprang i väg till klockstapeln och började klämta
som för eldsvåda.

Förgäves försökte Jambrozy och klockarn i
förening hindra honom, han svor åt dem, ja, hade
så när slagit till dem och fortsatte att ringa allt
vad han orkade.

Slagen dånade långsamma, oavbrutet och’ så
hemskt att folk halvklädda kommo utspringande
för att höra vad som var å färde och sedan
förblevo stående som förstenade utanför stugorna,
alltjämt lyssnande. De tunga klämtslagen dånade
ut i den gryende dagen så att marken skalv,
fåglarna skrämda flögo till skogs och de bävande
människorna korsade sig. Men alla förstodo nu vad
det gällde, ty redan sprungo Mateusz, Kobus och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free