- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
313

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

313

andra genom byn och dunkade med påkar i
staketen och skreko:

— Till skogen! Till skogen! Ut alle man!
Samling vid krogen! Till skogen!

Hals över huvud klädde de sig, mer än en
läste sin bön till slut och knäppte sista
knapparna på vägen, och allt vad tygen höllo rände
de till krogen, där redan Klemb och några
gårdsägare väntade.

Med ens började det myllra på vägar och’
gårdar, i alla stugor blev det ett liv och ett väsen,
barnungar gastade, kvinnfolk skrek tvärsöver
apelgårdarna, det var ett oväsen och ett spring som
om eldsvåda brutit ut i byn.

— Till skogen! Var och en tar med sig vad
han har, lie om han har, annars slaga, yxa eller en
vagnsläkt.

— Till skogen! Luften dallrade, hela byn
dånade av det ropet.

Det var nu alldeles ljust. Dagen steg lugn och
klar, ännu litet disig och frostig, träden stodo
överdragna med en väv av rimfrost, marken
knastrade lätt frusen under fötterna, det hade lagt sig
is på vattnet, och överallt lyste små frusna
vattenpussar som kringkastade glasskärvor. Den kalla,
friska luften kittlade i näsborrarna, och den var
så lydd att allt skriket och larmet hördes vida
omkring.

Men småningom tystnade det. Kall förbittring
bemäktigade sig sinnena, själarna hårdnade i en
känsla av okuvlig kraft, och det kom ett sådant
strängt allvar över alla, att de omedvetet
förstummades och försjönko i sig själva.

Skaran växte oavlåtligt, den upptog redan hela
planen utanför krogen ända ut till vägen, i täta
led, skuldra vid skuldra, stodo de där, och ännu
strömmade alltjämt nya till.

Man hälsade varandra stum, var och en ställde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free