- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
314

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

sig var det föll sig, såg sig omkring och väntade
tåligt på de äldsta, som gått att hämta Boryna.

Han var ju den främste i byn, och han måste
föra folket an, utan honom skulle ingen gårdsägare
ta ett steg.

De stodo där tålmodiga och tysta, likt en skog
som står och lyss till sitt eget sus och till porlet
av bäckarna vid dess fötter. Ibland ljöd något ord,
ibland dök en näve upp i luften, några ögonpar
blixtrade till, fårskinnsmössorna kommo i rörelse,
ett och annat ansikte fick högre färg; men sedan
blevo de åter så orörliga att de sågo ut som
sädes-skylar tätt i rad.

Smeden kom springande, trängde sig in i skaran
och började varna folket och föreställa dem, att
för vad de nu hade i sinnet skulle hela byn råka
i fördärvet, efter honom kom mjölnarn och sade
detsamma, men ingen brydde sig om dem, ingen
hörde på — man visste, att bägge två voro i
förbund med herrgårn och själva hade fördel av
att hindra företaget.

Också Roch kom och gjorde med tårar i ögonen
liknande föreställningar — det halp lika litet.

Till sist kom själva prästen och började
förmana — de hörde inte på honom, de stodo där
orörliga, ingen ens lyfte på mössan, ingen
kysste honom på handen, och en till och med
ropade helt högt:

— Han får betalt av dem, därför säger han
så där.

— Med predikningar vänder en inte orätt till
rätt, inföll en annan föraktfullt.

Och de stodo där så mörka och hätska att
prästen brast i tårar. Han ville dock inte släppa
taget, vid allt vad heligt var besvor han dem att
besinna sig och gå hem var och en till sitt. Men
han fick inte tala till slut, ty nu kom Boryna, och
hela skaran vände sig mot honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free