- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
319

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

tycktes obevekligt spärra deras väg och
över-skyggade dem så att de alldeles försvunno i
grenarnas skugga. Endast yxorna blixtrade i mörkret
och arbetade oförtrutet, endast sågarnas gnissel
tystnade ej för ett ögonblick, och bäst det var
vacklade ett träd, och plötsligt som en fågel fångad
i snaran löste det sig från de sina, slog omkring
sig med grenarna och föll till marken med ett
sista jämmerskri — och efter det ett andra, ett
tredje, ett fjärde...

Där föllo jättefuror grönskimrande av ålder,
där föllo vittutgrenade granar, gråa, långskäggiga
ekar, skogens äldsta, som blixtarna inte förmått
splittra, som århundraden inte hade rått på, men
yxorna nu dräpte, och så alla andra ringare träd,
vem kan säga hur många och av vilka slag allt.

Skogen dog under jämmer och kvidan, träden
störtade tungt som soldater i striden, då de
oförfärat rycka fram skuldra vid skuldra men mötas
av en sådan övermakt att de inte ens hinna
ropa sitt »Jesus!» förrän de digna hela skaran
och uppslukas av den grymma döden.

Det gick ett stön genom hela skogen, jorden
skalv under de störtande trädens tyngd, yxorna
dunkade utan avbrott, sågarnas gnissel hörde
aldrig upp, och grenarnas vin skar luften som en
dödssuck.

Så gick timme efter timme, och ständigt nya
klipp lades upp, men utan rast fortsattes arbetet.

Skatorna skreko i fröträden, ibland flög en flock
kråkor kraxande över detta dödens fält, ett och
annat skogens djur tittade fram ur snåren och såg
med sina blanka ögon på eldarnas rökstrimmor
och de fallande träden, men blev så varse
människorna och flydde med ett klagoskri.

Och männen fällde oförtrutet, åto sig in i
skogen likt vargar i en fårahjord, som står där i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free