- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
326

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

för hans ögon och gick runt i hans huvud. En
lång stund blev han stående utan att veta till sig.
Plötsligt ljöd ett kort, förfärande skri:

— Hjälp! Hjälp!

I samma nu hade skogvaktarn dängt Boryna
över hjässan med bösskolven, så att blodet
sprutade fram. Gubben skrek till, sträckte armarna
i vädret och störtade handlöst till marken.

Antek kom till sans, kastade bössan och rusade
fram till fadern. Gubben bara rosslade, blodet
strömmade över hans ansikte, hjässan var nästan
tukluven, han levde ännu, men det bredde sig
redan en hinna över hans ögon, och det ryckte
i benen.

— Far! Gud i himlen! Far! ropade Antek vilt,
och han slog armarna om honom, tryckte honom
mot sitt bröst och började överljutt ropa:

— Far! De har slagit ihjäl honom! De har
slagit ihjäl honom!

Han tjöt som en tik, då hennes valpar dränkas.
Några av de närmast stående hörde och
skyndade till hjälp. De lade den sårade på en hög
grenar och började badda hans huvud med snö
och bistå så gott de kunde. Antek satt bredvid
på marken, slet sitt hår och ropade som ifrån sig:

— De har mördat honom! Mördat honom!
Folk började tro, att han mist förståndet.
Plötsligt tystnade han. Med ens hade lian erinrat

sig allt, och han störtade emot skogvaktarn med
ett rasande tjut och sådant vansinne i blicken att
denne blev rädd och tog till flykten. Men då han
märkte, att den andre höll på att hinna upp
honom, vände han sig tvärt om och lossade av
ett skott rätt mot hans bröst. Genom något under
träffade det ej, endast svedde ansiktet, och Antek
störtade över honom som en blixt.

Förgäves värjde sig skogvaktarn, förgäves sökte
han slita sig loss, förgäves bad han i dödsångest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free