- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
328

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

Antek gick bredvid släden och stirrade oavvänt,
med förfärad blick på fadern, lade armen under
hans huvud vid var grop på vägen och stammade
gång på gång sakta bedjande:

— Far! Gud, far!...

Folket drog fram i oordnade skaror i
skogskanten, ty vägen var upptagen av slädarna med de
sårade. En och annan jämrade och stönade, de
övriga skrattade och pratade muntert och ljudligt.
Man [berättade varann sina mandater, skröt med sin
duktighet och gjorde sig lustig över de besegrade,
här och där skallade sång, ibland gav någon till
ett tjohej så att det ekade i skogen, alla voro
som rusiga av sin seger, och alltemellanåt tornade
någon emot en trädstam eller snubblade på en rot.

Man kände knappt tröttheten och allt prygel man
fått, alla hjärtan voro fyllda av en outsäglig
segerglädje, alla sinnen av lust och liv och en sådan
hjältekraft, att någon bara skulle ha understått
sig att försöka trotsa dem — de skulle ha malt
honom till snus, hela världen skulle de ha bjudit
spetsen!

Med fasta steg, med buller och bång tågade
de fram, och med lysande ögon blickade de ut
över den erövrade skogen, som sömntungt susade
över jderas huvuden och riste ner rimfrostens
daggdroppar över dem — liksom hade den begjutit
dem med sina tårar.

Plötsligt slog Boryna upp ögonen och såg länge
och undrande på Antek, liksom ur stånd att fatta
och tro; men så började hans ansikte lysa av
djup, stilla glädje, han rörde läpparna ett par
gånger och viskade med en yttersta
ansträngning:

— Är det du?... Du!

Och han sjönk åter i vanmakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free