- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
11

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

och bredvid lyste prästgårdens röda tak.
Omkring, så långt man kunde se, skogarnas blåa
krans, oöverskådliga fält, avlägsna byar, som, lågo
och tryckte likt gråa rävar bakom sina apelgårdar;
slingrande vägar, stenrösen, rader av lutande träd,
sandkullar bevuxna med enbuskar och dera smala
strimman av en liten flod, som blänkande flöt
fram och föll ut i dammen, mellan stugorna.

Närmare åter, omkring byn, lågo i en vid krets
Lipces marker, som likt upprullade säckvävsbalar
sträckte sig uppför stigningen i långa, flak, vart
och ett delat i rutor. Det var åker bredvid åker,
och emellan dem vindlade sig renarna med sina
vittgrenade päronträd och sina snårbevuxna
stenrösen. Den gyllene dagern hävde skarpt fram
trädorna, gråa och luddiga som disktrasor,
höstsäden lyste grön, fjolårets potatisåkrar, årets
ny-plöjningar gingo i svart; på sina ställen i sänkorna
silade vatten grått som bly och lika trögt att
rinna. Bakom kvarnen bredde sig! brunskiftandc
ängar, där storkar gingo och klapprade,, och
kål-åkrar, som ännu lågo så vattendränkta att endast
kammarna stucko upp våta och blänkande som
gäddryggar; över dem kretsade vita måsar. Vid
vägskälen vaktade de heliga korsen och andra
gudsbilder och över hela denna värld, lite grand
bågnad just där byn tryckt sig fast, hängde den
brinnande gyllene solskivan, klingade lärkornas
sång. Från fähusen hördes allt emellanåt
boskapens längtansfulla råmande, och bäst det var
ljöd det gåskackel och högljutt ropande männi-.
skoröster. Ibland kom en vind farande och svepte
med sig alla dessa stämmor, och jorden blev
liggande stilla och försjunken i sig själv, som i
b id an på födelsens heliga under.

På åkrarna hade arbetet ännu inte kommit i
gång, bara strax utanför byn såg hon några
kvinnfolk som stodo och hävde ut gödsel; de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free