Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
skarpa ångorna kommo strömmande och kittlade
henne i näsan.
— Har de försovit sig de latmaskarna eller
vad tar det åt dem? En sån välsignad dag och
ingen som ger sig ut på åkern... Jorden rent
ropar ju efter plogen, muttrade hon misslynt.
Och för att vara närmare åkrarna vek hon av
från vägen in på en stig utefter en dikeskant,
där redan tusenskönorna slogo upp sina röda
ögonfransar mot solen och gräset grönskade
tätare.
Det var för märkvärdigt vad det var tomt pä
fälten. Hon mindes ju hur det andra vårar vid
den här tiden hade brukat lysa rött av kjolar
på åkrarna och ekat i luften av jäntornas sång
och glam. Hon begrep också att med sådan
väderlek var det hög tid att köra ut gödseln,
börja plöja och så. Men vad såg hon? Jo en
enda karl som gick ocli sådde ute på en åker;
han gick framåtlutad och slängde något utsäde
i en halvkrets omkring sig.
— Det måtte vara ärter, eftersom det är så
tidigt... Är väl en av Dominikowas pojkar, för
deras marker ligger just därborta... Gud löne
er möda och skänke er riklig skörd, kära folk!
viskade hon innerligt.
Stigen var ojämn, full med mullvadshögar,
stenar och lerpölar, men det fäste hon sig inte vid;
förälskat och rört gick hon och tittade på
varenda åkerlapp, varenda teg.
Prästens råg är bra uppkommen... När
jag gav mig ut på vandring, minns jag, höll
drängen på och plöjde här, och hans vördighet
salt här ett stycke ifrån.
Och så linkade hon vidare, suckade och
tittade sig tårögt omkring.
Och där har vi Ploszkas råg... den måtte
vara sen, eller också är det för blött där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
