Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Allt saktare och saktare gick det nu för henne,
och det var knappt att hon kunde andas både
för trötthets och allra mest för den stora glädjens
skull.
Så sakta strök hon vägen fram, som vindkåren,
som då och då for över dammen och i alarnas
rödbruna hängen, och grå och oansenlig var hon
som stenmurarna eller som den just upptorkande
jorden eller som den magra, skuggan, som från
de ännu kala träden föll över marken; och det
var också ingen som lade märke till henne.
Men hon bara fröjdade sig ända in i hjärtat
över att hon återfann allt sådant som hon hade
lämnat det på hösten.
De måtte hålla på och laga frukost, för det
rökte ur skorstenarna och ur ett och annat öppet
fönster strömmade en doft av nykokt potatis.
Barnungar skreko här och där, och gåsmammor,
som vaktade gässlingarna, höjde ibland ett
ängsligt kackel, men annars var det märkvärdigt tyst
och stilla i byn.
Solen stod redan halvvägs på himlen, strödde
pura guldet och började spegla sig i dammen,
men ännu gjorde sig ingen brått att komma ut
på åkern, ingen vagn skramlade på
utfartsvägarna, inga plogar gnisslade på väg ut till åkern.
Har de givit sig bort på marknad, eller vad
är det? tänkte hon och tittade ännu nogare på
stugorna.
Fogdens lador hade fått nytt brädfoder och
lyste gula mellan de kala fruktträden, och på
Gulbas stuga, som låg bredvid, var halmtaket
borta så att takbjälkarna lågo där som blottade
revben.
— Har blåsten slitit av det, eller har den
latmasken inte itts laga’t? brummade hon.
Bredvid bodde Pryczeks i ett gammalt fallfär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
