- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
30

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

sträckte på halsarna som kalkoner; för pojkarna
fanns det fällknivar med blad av riktigt stål och
för Tomasz en hel kardus knaster, och till sist tog
hon fram åt mor själv ett brett rynkat halskrås,
som kom Klembowa att slå’ ihop händerna av
’förtjusning.

Alla voro storbelåtna och måste ideligen titta
på härligheterna, och Agata sken och talade
belåtet om vad var sak kostade och var den var
köpt.

De sutto uppe till sent på natten och fortsatte
att tala om de frånvarande.

— Det är så tyst i byn så en blir rent rädd,
förklarade Agata till sist, då de tystnat, och en
dov stillhet slog ring omkring dem. Tänk andra
år vid den här tiden — ett sånt leverne och ett
sånt stoj det brukar vara!

— Ja hela byn är som en öppen grav, det är
bara att välta en sten över och sätta ett kors på
— det finns inte ens nån kvar till att läsa en
bön och ge till en mässa... — bekräftade
Klembowa sorgset.

— Ja, ja... Får jag gå upp på vinden nu, mor?
Benen värker på mig, och ögonen vill falla ihop.

— Lägg1 er ni var ni vill, plats fattas inte.

Den gamla samlade ihop sina påsar och hade
redan börjat klättra uppför stegen i förstun, då
Klembowa ropade genom den öppna dörren:

— Det var sant! Jag hade så när glömt att säga
er, att jag har tagit er fjäderbolster ur kistan.
Mar-cicha låg sjuk i kopporna i fastlagen... det var
en köld så det var förskräckligt, jag hade
ingenting att lägga på’na... och så lånade jag er
bolster... Men den är vädrad nu, och i morgon
dag kan jag bära upp den, om ni vill.

— Fjäderbolstern... ja som ni vill... när den
behövdes så... ja det förstås...

Det satte sig som en propp i halsen på henne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free