Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Dagen därpå var palmsöndag.
En god stund före soluppgången, men vid fullt
dagsljus kom Hanka ut ur Borynas stuga, klädd
i vadmalskjol och med en duk om huvudet, för
det var duktigt kallt.
Hon gick ända ner på vägen, som låg där
mörk-fuktig av dagg och på sinai ställen täckt med
rimfrost. Det var ännu alldeles tyst och öde, men
morgonrodnaden började slå gnistor och svepte de
orörliga trädkronorna i ett blåaktigt skir; de sista
nattskuggorna lågo och hukade utefter
gärdsgårdarna.
Hon återvände upp på förstubron, föll på knä,
tungt och ovigt, för hon väntade sin nedkomst när
som helst, och började läsa sin bön, allt under
det hon med sömniga ögon tittade sig omkring.
Dagen bredde långsamt ut sig likt en vit brand,
morgonrodnaden strömmade fram som genom ett
såll och begöt hela österhimlen, som lyfte sig
högre och högre likt den gyllene baldakinen
över den redan strålande, men ännu icke synliga
monstransen.
Som det varit frost under natten glittrade staket,
broar, tak och stenar av rimfrost, och träden stodo
där som vita moln.
Byn sov ännu nere i mörkret utefter marken.
Några stugor invid vägen skymtade tack vare
de vitstrukna väggarna. I dammens töckniga
spegel ringlade sig de långa mörka strömfårorna likt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
