- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
35

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

ingen skada var skedd under natten, såsom hon
gjorde .alla mornar, släpade hon sig bort till
stättan för att kasta en blick på höstsäden på
åkrarna.

Hon började åter på sin avbrutna morgonbön.

Solen hade nu gått upp, genom apelgården
flödade ljus, så att rimfrosten glittrade,- och
daggen började droppa från träden; vinden började
också röra på sig och riste sakta på grenarna,
lärkorna slogo allt tätare drillar, i byn och på
vägarna blev det rörelse, man hörde vattenskvalp
från dammen, där ämbar fylldes, dörrar
gnisslade på rostiga gångjärn, gäss kacklade, en
hund skällde, en och annan människoröst ljöd
genom morgonstillheten.

Byn vaknade litet senare än vanligt i dag, det
var ju söndag, och då var man glad att få vila
de trötta lederna en stund längre under
fjäder-bolstern.

Men Hanka hörde varken det ena eller det
andra. Hon var sa försjunken i allahanda
funderingar att hon läste sin bön bara med läpparna,
själen var fjärran ifrån den, borta bland minnena.

Hon lyfte de stilla, glädjedruckna ögonen och
såg ut över de vida fälten, borta i fjärran
om-ramade av skogen. Soluppgången göt sina
flammor över den, och mot den disblå grönskan
lyste de tjocka, bärnstensgula kottarna. Hela
jorden liksom darrade i det gyllene, stigande
skimret, höstsäden låg som en fuktig, grönaktig väv
över åkrarna, och här och där i fårorna glittrade
rännilar likt ådror av silver. Från fälten kom det
fuktiga, kalla fläktar och blandade sig med denna
signade vårstillhet, i vilken allt växer och uppstår.

Men det var inte detta honi såg och tänkte på.

För hennes syn steg nöd, svält,’ oförrätter, allt
det där som sargat som spikar, Anteks otrohet,
bekymmer och sorger så mångfaldiga att hon rent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free