Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
förundrade sig över att hon kunnat bära allt och
till sist fått uppleva, att Herren Jesus vänt allt i
godo...
För nu var hon ju åter matmor i gården, hade
egen mark under fötterna. Och vern skulle kunna
driva henne därifrån?
Under detta halvår hade hon gått igenom och
uthärdat mer än en annan människa i hela sitt
liv; därför skulle hon nog också kunna bära vad
än Herren Jesus ytterligare lade på henne och
vänta ut den stund, då Antek skulle komma till
förnuft igen och den här gården blev deras för
evig tid.
Tre hela veckor sen, men hon tyckte det var
som i går bönderna drog i väg till skogen...
Hon följde inte med, för hon, hade ju svårt att
gå i det tillståndet hon var, och farligt kunde
det också vara.
Men hon oroade sig för Antek, för hon hade
genast fått veta att han inte hade sällat sig till de
andra och gått med; hon förstod att det var på
trots mot gubben och kanske också för att få
vara ihop med Jagna under tiden ... Den tanken
kväljde henne, men hon gick ändå inte ut och
tittade efter honom.
Så, just vid middagsdags, kom Oulbas rännande
och skrek:
— Vi har slagit herrgårdsfolket! Och som*
besatt rusade han vidare.
Hon och -Klembowa följdes åt att möta dem.
Dominikowas pojke kom först emot dem och skrek
redan på långt håll:
— Boryna är ihjälslagen, Antek är ihjälslagen,
Mateusz och andra också! Han slog ut med
armarna, mumlade något otydligt och ramlade i
backen; de måste bända isär tänderna’ på honom
med en kniv och hälla i honom vatten, så slut
var han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
