- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
38

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Man vet väl att när människan inte själv vill,
gör Herren Jesus inte sitt till. Inte med gråt och
jämmer skaffar man sig sin rätt, utan med vassa
klor som inte släpper tag — det hade hon
minsann fått skönja.

Och fast Antek mycket riktigt förblev i häktet,
lugnade hon sig snart, för vad förmår du mot
ödet, människa? Vad har du att sätta upp emot
det, du stoftgrand? Och hur skulle det för resten
ha varit tid med klagan och jämmer, när hon
hade tagit på sig att sköta hela den stora gården?

Hon var ju ensam som» en buske i en
sandgrop, men för arbetet skyggade hon inte, och
människorna fruktade hon inte. Mot sig hade hon
Jagna, smedens, sä ursinniga på henne så Gud
sig förbarme, fogden, som hade sina planer på
Jagna och därför stod på hennes sida, och till
och med hans vördighet, som var intalad av
Dominikovva.

Men tro inte de rådde på, henne. Hon gav sig
inte för någon, med var dag sköt hon djupare
rötter i marken och fick stadigare tag om
tyglarna, och två veckor hade inte gått, förrän allt
gick efter hennes huvud och hennes vilja.

Men så unnade hon sig varken mat eller vila
eller sömn, från gryningen till sena kvällen
släpade hon som en oxe under oket. Som hon
emellertid inte var van att stå1 i på det viset och inte
heller att själv bestämma allt, för hon var ju
försagd av naturen och dessutom kuschad av
Antek, så blev det henne ibland så tungt och
svårt att hon lät armarna sjunka.

Men skräcken för att hon skulle bli utträngd
från gården och så agget mot Jagna satte
krafter i henne igen. För resten, de där krafterna
må ha kommit varifrån de ville, nog av att hon
inte gav sig. Folk var helt häpet över henne,
och hon steg i allas aktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free