- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
42

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

trängde ut henne på alla vis och vaktade henne
som en missdådare. Inte underligt då att hon
längtade ut, ut i det vackra vädret, ut i friheten,
ut ibland folk, och hon överlät åt Jozia att se
till gubben och gav sig i väg, ingen visste vart,
och ofta kom hon inte tillbaka förrän inot
kvällen.

Jozias tillsyn var det heller inte mycket bevänt
med, hon var ju bara barnungen och ett yrfä på
köpet. Hanka måste alltså också ta vården om
gubben på sig, för visst tittade smedens in väl
tio gånger om dagen, men det var bara för att
se till, att hon inte snillade undan något ur
huset, och så först och främst i förväntan att
gubben skulle börja tala igen och kanske
bestämma något om kvarlåtenskapen.

Där stodo de alltså som hundar kring ett får,
som håller på och självdör, och’ morrade åt
varann och knuffades om att bli först att få hugga
tänderna i inälvorna och slita till sig en bit;
under tiden roffade smeden åt sig vad han fick
cgonen på och vad han kom åt, var det så bara
ett gammalt rep eller en brädlapp. Man måste
slita- det ur händerna på honom och vakta honom
i ett, så det gick inte en dag utan gräl och
uppträden.

Morgonstund har guld i mund, heter det, men
smeden kunde stiga upp vid midnatt och ränna
om så till tionde byn, så fort det gällde en god
förtjänst, maken till karl att vara penninggirig
och närig fanns inte.

Och knappt hade Jagna nu stigit ur sängen
och fått kjolen på, förrän dörren knarrade och
han tyst gled in och gick raka vägen fram till
den sjuke.

— Har han inte talat? Han lutade sig ner
och tittade honom i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free