- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
45

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

hade hon det inte stort sämre. Men vad som
tog henne så hårt det var att hon måste vika
fcr Hanka, för Anteks hustru; det retade henne
till ursinne och väckte motståndsandan hos henne.

Det förstås att också modern eggade upp
henne och smeden blåste under. Hade det
berott på henne ensam, hade hon kanske snart givit
vika; hon var så led vid detta kiv att hon många
gånger velat slänga allt och flytta tillbaka till
modern.

— Du sticker inte hit! Sitt där tills han dör
och vakta på ditt! befallde gumman strängt.

Och hon stannade, fast hon leddes så ingen
kan beskriva det. Hela dagarna inte ha en
människa att säga ett ord till, ingen att skratta ihop
med, ingen att springa ut och möta ...

Och i stugan låg gubben och stönade, där var
Hanka, alltid färdig till gräl, däi< var ett ständigt,
olidligt kiv.

Hos modern kunde hon heller inte vara.

Så sprang hon då med sin röck ur stuga i
stuga — men ingenstans just kunde hon härda
ut, för i hela byn fanns det ju inte annat än
kvinnfolk, förgråtna, gnälliga, sura som
mars-väder, ingenstans annat än jämmer och litanior
och inte en enda pojke att trösta sig med.

Nej hon hade ingenstans att vara och såg ingen
dager för sig.

På köpet började hon allt oftare minnas Antek.

Visst var det sant att mot slutet, innan de satte
in honom, hade hon kallnat betydligt, och de
där mötena hade bara varit en plåga och en
skräck för henne. Mot slutet hade han också
burit sig så skamligt åt mot henne att hon
kände ett agg stiga vid tanken på det... Men
hon hade haft någon att gå ut och möta, hon
hade vetat att där borta under höstacken låg
han var skymning och väntade på henne... att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free