- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
46

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

det fanns någon som det kändes gott att få
göra till viljes... Och fast hon hade darrat av
skräck för att de skulle bli sedda, fast han ofta
grälat på henne för att hon. låtit honom vänta, så
hade hon ändå kommit villigt och glömde hela
världen, när han slöt henne i famnen och tog
henne utan att fråga om lov... Det föll henne
inte in att göra motstånd, då han pressade henne
intill .sig, så att hon domnade i kroppen och
det lopp som eld genom ådrorna.

Ofta låg hon sedan vaken i timtal och kylde
av sitt av hans kyssar upphettade ansikte mot
den kalla väggen, full av de där ljuva, brännande
minnena.

Och nu var hon mol allena, ingen låg på lur
efter henne, ingen hade någon rätt över henne,
men till ingen stal hon sig heller ut, ingen
väntade längre på henne vid stättan, och ingen
betvang henne...

Att fogden sprang efter henne, talte söta ord,
tryckte henne mot staketen ibland, bjöd henne
på traktering på krogen ibland, det tillät hon
bara därför att tiden vart henne så lång och
hon inte hade någon annan att prata med, men
mellan honom och Antek var det en skillnad
som mellan hund och herre.

Och så gjorde hon det också på trots mot
hela byn och mot honom, Antek.

För tänk så oförskämt, så skamligt han hade
betett sig mot henne till det sista! En hel dag
och en hel natt hade han suttit hos gubben i
stugan, han hade till och med sovit på hennes
säng, hade knappt varit ur rummet på hela
tiden, men henne hade han låtsats inte se, fast
hon oupphörligt ställt sig i vägen för honom och
tiggt med ögonen som en hund.

Han hade inte tittat åt henne, hade bara haft
ögon för gubben och Hanka och barnen, "ja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free