Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
när de sänkte sig över dammen i lömska
avsikter mot gåsungarna; storken klapprade också
till ibland och flög så tätt förbi att man såg hans
långa skugga glida över marken.
Hanka bad andäktigt, allt under det hon höll ett
öga på barnen och då och då tittade in till
gubben.
Han låg som vanligt, orörlig, och stirrade
framför sig.
Sakta dog han bort, dag för dag och steg för
steg nalkades han sin utstakade gräns, liksom
det fulla axet mognar "i solen för den vassa lien.
Han kände inte igen någon, till och med då han
ropade på Jagna och tog hennes hand, tittade
lian å† annat håll. Men ändå föreföll det Hanka
att vid ljudet av hennes röst rörde sig hans läppar
och irrade ögonen som om han velat säga något.
Och så var det jämt, oföränderligt likadant, så
folk ville gråta vid att se det.
Ja herregud, vem hade kunnat vänta sig
detta! En sådan storbonde, så klok och så rik
att hans make väl knappast fanns, och nu låg
han där som ett åsksplittrat träd med grenarna
ännu gröna men redan ett dödsens rov.
Inte var han död, men inte levde han heller.
Helt överlåten åt Guds barmhärtighet det var
vad han var.
Ack människans lott! Ack detta ödet som ingen
undgår! Ack Guds allsmäktiga vilja, som
uppenbarar sig förrn någon anar det, på ljusa dagen
eller i mörka natten, och sopar det mänskliga
stoftkornet in iden bittra döden!
Så tänkte hon, sorgesamt blickande upp mot
himlen, suckade tag på tag och bad sitt radband
till slut. Sedan måste hon gripa sig an med
middagsmjölkningen, för sucka är en sak, men
arbetet framför allt.
Då hon kom tillbaka med fulla stävor, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
