Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
pekade på dörren med en så hotande blick att
smeden lommade ut som en åthutad hund och
svärjande sällade sig till Magda, som stod och
grät på förstubron. Men plötsligt tystnade han,
sprang ner i apelgården, smög sig hukande bort
till gavelfönstret och ställde sig där att lyssna,
ty huvudändan av sängen stod ditåt och det
fanns utsikt att kunna uppsnappa något.
— Sätt dig hos mig, befallde Boryna, då
smeden gått.
Hanka satte sig på sängkanten, med nöd
hållande tårarna tillbaka.
— I kammarn finns det lite pengar... göm
undan dem, så de inte tar dem av dig.
— Var? Hon darrade av spänning.
— I säden.
Han talade tydligt, med ett uppehåll efter vart
ord, och hon försökte kuva sin skräckkänsla och
stirrade oavvänt in i hans sällsamt lysande ögon.
— Försvara Antek... Sälj hälften av jorden
och stå på hans ... på ditt...
Mera fick han inte fram, han blev blå i
ansiktet och sjönk tillbaka i bädden, ögonen
slocknade och det lade sig en hinna över dem; han
stammade något oredigt och försökte än en gång
resa sig upp.
Hanka gav till ett anskri av förskräckelse,
smedens kommo inrusande, och man stänkte
vatten över honom, försökte återkalla honom till
sans; men medvetandet var och förblev borta,
och som förut låg han där stel och orörlig, med
öppna ögon, fjärran från vad som tilldrog sig
omkring honom.
En lång stund sutto de kvar hos honom,
kvinnorna gräto tyst, och ingen sade ett ord.
Skymningen hade fallit på och det var skumft i rummet,
då de slutligen följdes åt ut i den slocknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
