- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
82

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

vänta sig, och till sin sorg fann hon att så
lindrigt skulle han nog inte komma undan.

— Visst var det så att han hade försvarat sin
egen köttslige far, men han hade slagit ihjäl
skogvaktarn, och för det måste han ha straff, det
var klart det...

Så talade de förståndigaste, men något bestämt
besked kunde hon inte få, för en sade ett och en
annan ett annat. Advokaten i stån, som prästen
hade skickat henne till med ett brev, hade sagt
henne att antingen kunde det gå mycket illa eller
också rätt bra, men pengar behövdes det till
rättegången, det gällde att inte knussla och så ha
tålamod. I byn skrämde de henne värst, för där
gick smeden omkring och pratade och satte i
dem allt möjligt.

Inget under att också nu hans’ ord lågo och
tryckte på hennes hjärta som stenar. Benen
sviktade under henne, där hon stod och skar, och
hon kunde inte tala, så ansatte henne ångesten.
Till på köpet kom Magda farande strax mannen
gått, satte sig hos den sjuke, låtsades jaga bort
flugor, som inte funnos, och iakttog spänt allt
som förehades.

Men snart tycktes hon tröttna på det, ty hon
erbjöd sig att hjälpa till med arbetet.

— Besvära dig inte, vi reder oss själva, du har
väl nog släp hemma.

Hankas ton var sådan att Magda inte envisades
och sedan bara fällde något enstaka, skyggt ord,
ty hon var av naturen försagd och fåmäld.

Vid vesper uppenbarade sig Jagna på nytt,
men nu 1 sällskap med modern. De hälsade som
om den största sämja hade rått och voro så
vänliga och möra i munnen att Hanka blev helt
flat, och fast hon svarade i samma ton och till
och med bjöd på en sup, var hon dock på sin
vakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free