Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
— Och mig, ni, för att jag torkade mitt lin
bakom logen häromåret.
— Och tänk så de klådde Gulbas pojke för
att han kastade en sten efter dem.
De trängdes kring Roch och skreko över
varandra så att han satte händerna för öronen.
— Men så lugna er då! Med ord blir ingen
hjälpt. Tyst! ropade han.
— Gå då till fogden och tala med honom,
annars tågar vi dit allihop med kvastarna! skrek
Kobusowa.
— Ja> jag* skall, men gå hem nu ni... Allihop
har ni ju så mycket att göra hemma... jag skall
gå, och jag skall lägga ut saken riktigt, bad
han bevekande, rädd att konstaplarna skulle
komma tillbaka.
Som det i detsamma började ringa middag i
kyrkan, skingrade de sig långsamt, men fortsatte
sitt högröstade prat och blevo stående utanför
stugorna.
Roch åter begav sig med raska steg till
uppsy-ningsmannens hus i andra ändan av byn, bortom
krogen; han bodde numera där och hade skola
i Sikoras ena tomma storstuga.
Uppsyningsman-nen var inte hemma, han hade farit till
landskontoret för att lämna av skatterna.
Sochowa berättade honom genast lugnt och
utförligt hur allt hängde ihop.
— Bara det inte kommer något elände av allt
det här oväsendet... anmärkte hon till sist.
— Det är fogdens fel. Polisen gör vad den
blir befalld till, men han vet att det är mest bara
kvinnor kvar i byn, att det inte finns folk till
åkerbruket ens och så mycket mindre då till
vägarbeten. Jag går till honom, han måste träda
emellan, så att de inte bötfäller dem-.
— Det ser ut som om de ville hämnas på
Lipce för skogen, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
