Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
inte möjlighet att få veta, när man ämnade släppa
ut dem. Och under tiden hade den lede sin fröjd
och sin vinning av folkets elände, av all ofrid,
alla gräl och slagsmål, alla dessa kvalen i
ängslade och sörjande hjärtan.
En grå skymning hade redan fallit på, då
Roch trädde ut ur den sista stugan bakom kyrkan,
Golembs, och med trötta steg styrde kosan till
fogden, i motsatta ändan av byn.
Blåsten dånade och for fram värre än någonsin
och vrok träden, så att det var farligt att gå
vägen fram, ty bäst det var brakade grenar ner.
"Gubben höll sig också hukande utefter
gärdsgårdarna, knappt synlig i skymningens underliga
grådask, som föreföll gjort av sönderstött glas.
— Skall ni till fogden, så är han visst i kvarnen,
hemma är han inte, Jagustinka dök helt oväntat
upp framför honom.
Utan ett ord vände han och började gå i
riktning mot kvarnen; han kunde inte med den där
vasstungade käringen.
Men hon sprang ifatt honom, och travande vid
hans sida viskade hon nästan i örat på honom:
— Titta in till Pryczeks och till Filipka också,
gör det!
— Ja kan jag hjälpa med något, så skall jag
visst göra det.
— De jämrar och ber att ni skall titta till
dem... Kom! bad hon bevekande.
— Ja jag skall, men först måste jag tala med
fogden.
— Gud löne!
Med skälvande läppar tryckte hon en kyss
på hans hand.
— Vad är det åt er?
Han häpnade, ty de hade alltid stått på krigsfot
med varann.
— Ä ingenting, men för var och en kommer en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
