Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
De trodde att han mist vettet alldeles.
Så makade sig alla åt sidan och böjde sig
ödmjukt mot marken, ty helt oväntat hade prästen
uppenbarat sig.
— Ambrozy har just berättat mig olyckan. Var
är Stachowa?
De makade sig undan ännu mera, så att hon
blev synlig, men hon urskilde ingenting genom
tårarna.
— Weronka! Hans vördighet är här, viskade
Hanka till henne.
Hon sprang upp, och då hon fick se prästen
framför sig, kastade hon sig för hans fötter och
brast ut i än hejdlösare och ömkligare gråt.
— Lugna er, gråt inte så där... Vad vill man
göra?... Det var Guds vilja... Guds vilja, säger
jag er... upprepade han, men var så rörd att
han själv förstulet torkade tårarna.
— Vi får ge oss ut och tigga... ut på. vägarna
och tigga!
— Seså, seså, skrik inte så där, goda
människor hjälper er nog, och Gud tar heller inte sin
hand ifrån er... Ni har ju inte blivit skadade,
eller hur?
— Nej, Gud var nådig.
— Det är ju ett rent under!
— Varenda en kunde ju ha blivit kvävd som
Ploszkowas gäss.
— Ni kunde ha dragits fram utan en hel lem
i behåll, talade alla på en gång.
— Och kreaturen, har de lidit någon skada?
Vad? Kreaturen säger jag!
— Nej, Gud bevarade dem, allihop var i
förstugan, och den blev oskadd.
Prästen tog en pris och kastade en tårögd
blick över den hög av spillror som var vad som
återstod av stugan, ty hela taket hade störtat
in, och genom de sönderslagna rutorna såg man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
