Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
— En är väl inte av sten, och en vet själv- hur
det är att slita ont.
— Och ni är utan karl, ni som andra.
— Men för er är det svårare ändå.
— Och Herren Jesus prövar er hårdare, talade
de alla på en gång och radade upp knyten
framför henne, för de hade träffat avtal med
varann, och var och en kom med vad hon
förmådde: ärter, korngryn, mjöl.
— A kära människor, kära söta ni! snyftade
Weronka överväldigad och omfamnade dem så
hjärtinnerligt att alla måste till att gråta.
Det finns ändå snälla människor i världen,
tänkte Hanka rörd.
Nu trädde också klockarmor in genom dörren
med en kaka bröd och en fläskbit i ett papper.
Men i detsamma ringde det middag, och utan
att vänta på hennes hälsningstal rusade Hanka
hemåt.
Det var ljust ute, solen sken inte, men det
oaktat utstrålade dagen en sällsam, solig
klarhet; den höga himmelskupan var strödd ined
strimmiga, vitaktiga moln, och under den bredde
sig fältens oöverskådliga rund, ställvis grön,
annars grå av stybb och trädor och skuren av
vattenfåror blänkande som spegelglas. Lärkorna
drillade ljudligt, och från fälten, från skogarna,
ur det blå fjärrandiset kommo friska, vårliga
fläktar, mättade med ljum fukt och
poppelknop-parnas honungsdoft. På byvägarna vimlade det
av folk, som släpade bort av stormen avbrutna
grenar och träd. Nu var det alldeles stilla, träden
i sina lätta slöjor av knoppande grönt rörde sig
knappast.
Kring kyrkan stod det som ett moln av sparvar,
lönnar och lindar voro svarta av dem, och deras
örondövande kvitter ljöd över hela byn. På den
blickstilla dammen skriade gässen, som lågo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
