Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
— Tänk då så folk kan bära sig åt!... Jag får
allt lov att resa in till Antek jag...
— Så lång väg och i ert tillstånd, ni blir sjuk
skall ni få se... Kan inte Jozia eller någon
annan... hon hade så när nämnt Jagna.
— Nej jag far själv, och mëd Guds hjälp skall
det nog gå bra. Roch har sagt att i helgen
släpper de in mig till honom, jag far... Men
nu får vi lov att vända revbensspjällen.
— Det är på tredje dagen de ligger i saltlaken,
så det skulle nog inte skada, jag går med
detsamma.
Hon gick, men kom lika fort tillbaka och talade
bestört om att hälften av revbensspjället var
borta. Hanka rusade i väg till kammarn, Jozia
sprang efter, och med fasa i sin uppsyn blevo
de stående framför baljan och började gissa hit
och dit.
— Det är inte någon hund som varit framme,
det syns tydligt märken efter en kniv... en
främmande tjuv har heller inte smugit sig in här
för ett par funt... Det är Jagna! avgjorde Hanka
och rusade ursinnig in i storstugan. Men Jagna
var inte där, endast gubben låg där som vanligt
med vitt uppspärrade ögon. Nu först erinrade
sig Jozia, att då Jagna på morgonen hade gått
hemifrån, hade hon hållit något gömt under
förklädet, men hon hade trott att det var något
bjäfs, som hon samman med Balcereks flicka
höll på att göra i ordning till helgen.
— Hon bar det till mor sin... När något
smakar, frågar en inte efter varifrån det
kommer.. .
Men vid dessa Jagustinkas ord skrek Hanka
desperat:
— Jozia! Ropa på Pietrek! Smulan som är
kvar skall då in i min kammare!
På några ögonblick var flyttningen gjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
