- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
136

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

apelgårdarna, på den klaTa himlen tecknade sig
nymånens bleka skära.

Helgstillhet och mörker famnade byn, i kyrkan
resande sig högt över stugorna bTunno alla fönster,
och genom de vidöppna portarna flödade en bred
ljusvåg.

Inom kort rullade de första vagnarna upp till
kyrkogården, och folk från avlägsnare byar
började konima strömmande i skaror. Ur Lipces
stugor trädde också den ena efter den andra ut för
att bege sig till kyrkan, ty allt emellanåt flödade
ljus genom en öppnad dörr och slöks av skuggorna
över dammen, och fotsteg och dämpade röster
mullrade i den ljumma, disiga luften. Man hälsade
utan att känna igen varann i mörkret och likt en
oavbrutet svällande flod drog allt byarnas folk
till uppståndelsemässan.

Hos Borynas voro endast hundarna, gubben
Bylica och Witek kvar hemma för att vakta
huset. Witek satt i sällskap med Maciek Klemb
och täljde ivrigt på en tupp, som de skulle gå
omkring med annandagen.

Hanka skickade först av Jozia med barnen och
drängen; själv skulle hon komma efteråt. Hon
var redan klädd, men sölade med att komma åstad
som om hon hade väntat på något och gick
oupphörligt ut på förstubron och spejade utåt vägen.
Först då Jagna givit sig av i sällskap med Magda
och hon hörde smeden vandra i väg tillsammans
med fogden, återvände hon in och viskade något
till gubben Bylica. Han ställde sig på vakt vid
uppfartsvägen, och hon smög sig på tåspetsarna
in i faderns kammare. Efter en dryg halvtimme
kom hon ut igen, ivrigt fumlande med att häkta
livstycket. Hennes ögon brunno och händerna darrade.

Hon mumlade något obegripligt och gav sig
av till uppståndelsemässan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free