- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
141

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

att gråta och snyfta, så det var som om en
storm farit genom kyrkan och prästen rentav
blev tvungen att sluta. Först när de tystnat,
började han tala på nytt, men nu styrkande och
fröjdefulla ord om frälsarens uppståndelse, om
denna vårens tid, som Herren i sin godhet varje
år skänker åt den syndiga människan och allt
framgent skall skänka ända till den stund, då
Herren Jesus återkommer för att döma levande och
döda, förnedra dem sig upphöja, nedstöta
syndarna i helvetets eld för evigheters evighet och
sätta de rättfärdiga på sin högra sida i evig
härlighet. Ty den tid skall komma, då all
orättfärdighet får en ända, all oförrätt skall gottgöras,
då de lidandes gråt skall förstummas och det onda
icke skall råda mera...

Och så varmt och hjärtinnerligt talade han att
vart ord göt sig som honung i hjärtana och
tände som en sol i själarna och en förunderlig
fridskänsla grep alla; endast Lipcefolket började
skälva som asplöv och deras olyckor trädde så
levande för dem att de under tårar och’ jämmer
kastade sig framstupa på golvet, kvidande efter
förbarmande och hjälp.

Det blev en allmän uppståndelse i kyrkan, men
så förstodo de främmande och började lyfta upp
Lipcekvinnorna och tala tröstens ord till dem,
och hans vördighet, den hjärtans mannen, torkade
tårarna med ärmen och ropade, att Herren Jesus
prövai dein han älskar och att fast de förbrutit
sig, skulle straffet snart vara till ända, de skulle
bara förlita sig på Guds barmhärtighet, så komme
nog karlarna tillbaka snart.

På de orden lugnade de sig, det vart en riktig
lättnad, och förtröstan vann insteg i deras hjärtan.

Och då prästen strax därpå från altaret tog
upp uppståndelsehymnen och orgeln föll in med
mäktigt brus, då klockorna jublande började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free