Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
för det började dofta i hela stugan, så att
hundarna gnällande kommo och snålades.
Ingen yttrade ett ord, förrän första hungern
var stillad, i ätandets högtidliga stillhet hördes
bara käkarnas idoga knog, smackanden och
kluckandet i brännvinsbuteljen, för Hanka spenderade
frikostigt.
— Skall vi fara snart? bröt Pietrek tystnaden.
— Ja helst med detsamma efter frukosten.
— Jagustinka vill visst följa med er till stån,
anmärkte Jozia.
— Kommer hon i tid, så får hon följa med,
men inte väntar jag på henne.
— Skall jag ta med foder åt hästarna?
— Ja till en fodring, vi kommer hem i kväll.
Och så åto de igen, tills ögonen rent stodo på
skaft av saligt behag, ansiktena purprades och
mättheten fyllde hjärtat med en djup och brinnande
sällhet De tuggade långsamt med flit, lör att få
rum för så mycket som möjligt och känna den
läckra smaken i munnen dess längre. Först när
Hanka reste sig, gjorde de andra så ock, med en
rejäl barlast i magen. Pietrek och Witek buro
ut i stallet vad de inte hunnit få i sig.
— Spänn genast för hästarna! befallde Hanka,
och sedan hon för mannens räkning gjort i
ordning ett knyte med påskmat så stort att hon
knappt orkade lyfta det, började hon kläda på
sig.
Vagnen stod redan utanför och väntade, då
Jagustinka andfådd kom inrusande.
— Jag hade så när givit mig av utan er.
— Har ni redan ätit? suckade hon jämmerligt
och vädrade.
— Det finns nog lite kvar för er, sätt er och! ät!
"Den utsvultna stackarn behövde minsann inte
trugas, hon kastade sig över maten som en varg
ocTi slukade allt hon fick fatt på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
