Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
— Herren Jesus visste vad han gjorde, när
han skapte grisen, muttrade hon sedan hon ätit
en stund. Men det är ju konstigt: så länge han
lever får han ligga och vältra sig i smutsen, men
efter döden vill en helst ha’n i brännvin,
gycklade hon på sitt vanliga vis.
— Tag er en sup ni, men fort, det är bråttom.
Och efter kanske ett paternoster åkte de i väg.
Redan uppkliven i vagnen sade Hanka till Jozia
att hon inte fick glömma fadern, och flickan lade
genast litet av varje på en tallrik och bar in det
till honom. Han svarade inte på hennes tilltal,
såg inte ens på henne, men allt vad hon stack} i
munnen på honom svalde han begärligt, stirrande
med samma uttryckslösa blick som vanligt. Han
kanske till och med skulle ha ätit mera, men
Jozia tröttnade på matningen och sprang ut på
gården för att åse hur kvinnor med knyten åkte
eller vandrade åstad från nästan varenda stuga.
Minst ett dussin vagnar voro redan på väg mot
staden, och efter dikeskanterna gingo rader av
rödklädda kvinnor med knyten på axlarna.
När det sista vagnsbullret dött bort föll en
underlig vemodsstämning över byn. Dagen släpade
sig trögt fram, en dov stillhet bredde sig över
byvägarna, där hördes varken glammet eller
sången, som annars brukade ljuda slika
högtidsdagar, inga människor syntes till, endast några
barn sprungo kring dammen och kastade sten på
gässen.
Solen steg allt högre och göt ljus över världen,
det blev så varmt att flugorna började surraj på
rutorna, svalorna susade i snabbflykt genom den
klara luften, dammen glödde som eld, och träden
sände ut friskhet och honungsdoft. Från de vida
fälten, svepta i blått dis, kom ibland en kylig,
jorddoftände fläkt och lärkdrillar, hela världen
andades en stilla vårfröjd, och från byarna, knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
